Herbariets föreståndare Claes Persson och museiintendent Claes Gustafsson.Föreståndaren Claes Persson (till vänster) och museiintendent Claes Gustafsson.

En tidsmaskin för botaniker

Det är en guldgruva för botaniker. Herbariet vid Göteborgs universitet erbjuder forskare möjlighet att vandra i tiden, undersöka växter från skilda epoker, analysera deras DNA, skapa tidsserier och spåra när miljö- och klimatförändringar sker.

praktfulla träd vajar i Botaniska trädgården nära Botanhusets röda tegelbyggnad, där institutionen för biologi och miljövetenskap håller till. I regnet suger vinden tag i de gråbruna grenarna. Tanken fascinerar att några av träden planterats för mer än hundra år sedan av botanikern Carl Skottsberg. Det var också han som lade grunden till Herbarium GB.  

Föreståndaren Claes Persson möter upp i Botanhusets entré tillsammans med Claes Gustafsson, museiintendent. 

– Vi lånar ut material till forskare runtom i världen och våra forskare kan låna in material hit, säger Claes Persson medan han visar vägen in till herbariet, som inryms på två våningar i Botanhuset. 

På 600 kvadratmeter i tre salar ryms drygt en miljon växter, svampar och alger. Det ska jämföras med de 390 miljoner exemplar som finns i världens 3 100 herbarier, där Göteborgs universitets herbarium tillhör de femtio största. 

– Här finns en enorm genetisk resurs, säger Claes Gustafsson entusiastiskt och sveper med handen över mängder av vita skåp som står i oräkneliga rader. 

Torkade växtexemplar från Herbariet.

Varje växt fästs med pappers-strips på ett syrafritt herbarieark av papper efter att växten har legat tre dygn i minus 40 grader.

Han öppnar ett av dem och drar ut en låda. Den är bräddfylld med herbarieark.  Allt material kommer hit omonterat. Varje växt fästs med pappers-strips på ett syrafritt herbarieark av papper efter att växten har legat tre dygn i minus 40 grader. Skåpen är helt täta med hjälp av silikonlister, en säker barriär mot skadedjur. Claes väljer ut ett av arken och tar fram en kvist från familjen lager, av samma släkte som avokado. Insamlingsnummer och nödvändiga data är noterade: när och var materialet togs, utseende, blommornas färg och doft, var trädet växte, i detta fall 930 meter över havet. Arten heter Persea raimondii och är från Ecuador. Allt kan utläsas av den lilla etikett, som är häftad längst ner på arket där kvisten är monterad. 

– Forskaren kan använda delar av varje exemplar vi har, lägga i vatten, koka upp så att blomman blir tredimensionell igen. Pollen kan plockas för pollenstudier, svepelektonsmikroskopi kan förstora, vi kan undersöka hur pollenkornen ser ut eller granska frukten om den finns med. Men färgen försvinner med tiden så blomfärgen måste antecknas, säger Claes Persson. 

Med bara tillgång till en liten bit har forskarna möjlighet att DNA-sekvensera. Förr skedde det manuellt och tog tid, idag skickas materialet iväg till speciallabb. 

– Det är inga museiföremål vi har här utan herbariet fungerar som ett bibliotek, där vi lånar ut exemplar för studier. 

Många växter i herbariet kommer från Norden, men alla världsdelar är representerade. Sedan 1973 pågår ett stort projekt med att kartlägga Ecuadors flora, hittills har 97 volymer presenterats, Claes Persson är en av redaktörerna. 

– Nordiska växter känner vi väl till, här är rätt artfattigt, men Ecuador, som är hälften så stort som Sverige, har mängder av arter varav 4000 är orkidéer, säger Claes Persson. 

materialet kommer till herbariet på olika sätt. På 1920-talet köptes växtsamlingar in men idag skänks samlingar och forskare och doktorander levererar material från sina expeditioner. Annat kommer som gåvor eller utbyte från andra herbarier.  

På en bänk ligger en grön pärm hopfäst med slitna läderremmar. Claes öppnar den och osorterade ark väller ut; det första visar ett pressat åkergräs från 1923. Samlaren har med slängig stil antecknat sitt namn: Georg Olsson. Troligen en elev i en skolklass.  

– Vi får en hel del skolherbarier och samlingar från botaniskt intresserade. Allt behöver förstås monteras om. Men mest material bidrar förstås internationella forskare med. 

insamlat och dokumenterat material blir ”ett snitt i tiden”. Vad forskningen behöver i framtiden vet man ju inte. Mossorna är ett bra exempel. De sprids med sporer, har inga rötter, tar upp näringen från vatten och luft och är okänsliga för tungmetaller. Men de lagrar det i vävnaderna utan att det påverkar dem nämnvärt. 

– På 50-, 60- och 70-talet spreds stora mängder PCB och DDT. I tidsserier ser man tydligt hur halten av tungmetaller ökat i mossorna under den perioden, för att sedan dala på 80-talet och framåt, säger Claes Gustafsson. 

Herbariet är av stor vikt för att kunna analysera den biologiska mångfalden och upptäcka klimatförändringar. Därför vill man börja samla in 100 vanliga svenska växter, som blåklocka och hundkex, med fem års mellanrum för att kunna studera eventuella förändringar. 

Men även det ovanliga är angeläget att bevara. Claes öppnar ett nytt skåp och drar ut en låda med askar i alla storlekar. Han väljer ut ett mindre skrin. Inuti ligger en slemsvamp. 

– Vi har en liten grupp på 9 000 slemsvampar som vi är stolta över. De är egentligen inga svampar, utan har ett lustigt vegetativt stadium som liknar amöbor. Då trycks de ihop till en slemkropp, som kan krypa upp flera meter på en trädstam och bär frukt där, säger han.  

Unik resurs

VAD? Herbarium GB är en universitetsgemensam forskningsinfrastruktur vid Göteborgs universitet med cirka 800 000 exemplar kärlväxter och 350 000 exemplar mossor, alger, svampar, lavar och slemsvampar. Fem personer är anställda på Herbariet.  

NÄR? Herbariets samlingar har anor från slutet av 1700-talet. År 1926 tog Botaniska trädgården, med Carl Skottsberg som föreståndare, över herbariet från Göteborgs museum. Sedan 1995 finns samlingarna i lokaler hos institutionen för biologi och miljövetenskap, i anslutning till botaniska trädgården. 

VARFÖR? Herbariets samlingar används i forskningens tjänst och speglar den forskning som bedrivs inom systematisk botanik. Det finns betydande samlingar av växter från Norden, Mellanöstern, Medelhavsområdet och tropiska Sydamerika. Den senare speglar forskarnas drygt 50-åriga forskningsverksamhet i regionen. 

 

Allt material i herbariet ska digitaliseras, från Linnés 1740-tals ark till dagens. Arbetet kommer att ta många år. Än så länge har 230 000 exemplar digitaliserats.