De har följt Arktis is i decennier

Mitt i den svenska högsommarvärmen påbörjades den arktiska polarexpeditionen SWERUS C-3. Ombord på isbrytaren Oden fanns två rutinerade polarforskare från Göteborgs universitet. På vissa sätt är det en resa de har gjort många gånger förr. På andra sätt är väldigt mycket annorlunda.

”Nu är jag alltså på min trettonde och sista forskningsexpedition till denna fantastiska miljö. Men miljön är annorlunda än den var på min första expedition. Jag har tydligt sett hur isförhållandena har förändrats.”
Leif Anderson, 6 juli 2014, resebrev 1

2-2014-swerus-09

Professor Leif Anderson

1980 gjorde Leif Anderson, professor i marin kemi, sin första polarexpedition i Arktiska oceanen.  Då fanns det gott om is som var många meter tjock och som hade byggts på under flera vintrar. I dag ser det annorlunda ut. Områden som tidigare har varit istäckta är öppet hav.
– Numera finner man den fleråriga isen i huvudsak norr om Grönland. Det är ett tecken på att klimatförändringen finns, säger Leif Anderson. Vi har passerat att det skulle vara något som vi ska oroa oss för i framtiden – verkligheten har kommit i fatt oss.
Målet med expeditionen SWERUS-C3 var att studera hur de förändrade isförhållandena har påverkat omvandling av organiskt material till koldioxid, samt transport av metan och koldioxid från sedimentet till havsvattnet och vidare till atmosfären.

Inte bara förhållandena har förändrats under de år som har gått sedan Leif Andersons första expedition. I dag finns laboratorier, fast mätutrustning och vinschar av olika storlekar för provtagning som inte existerade för 34 år sedan. Det ger betydligt bättre arbetsförhållanden ombord och förutsättning för modern forskning. Även kommunikationen med omvärlden är annorlunda.
– Tidigare kunde enda möjligheten till kontakt med omvärlden vara att kommunicera via långvågsradio. Nu kan vi ringa hem via satelittelefon, och skicka och ta emot e-post.

”En stor del av SWERUS målsättning är att kartera förråden i och flöden av metangas från bottensedimenten. Området där vi börjar är känt från tidigare och man vet att här bubblar det upp stora mängder metan från havsbotten.”
Göran Björk, 10 juli 2014, resebrev 2

Geovetarcentrum porträtt på Kerstin och Göran

Professor Göran Björck

Göran Björck är professor i oceanografi och har åtta polarexpeditioner bakom sig. På SWERUS C-3 ledde han en grupp med fyra forskare som undersökte hur havscirkulationen styrs av bottentopografin samt utbytet av vatten mellan shelfen och djuphavet. Förändringarna i det arktiska landskapet gav dem helt nya möjligheter.
– Istäcket öppnar sig över Lomonosov-ryggen och det blir en stor öppen vik, säger han. Där lyckades vi kartera havsryggen för första gången eftersom det området har varit istäckt tidigare. Innan har vi knappt vetat hur havsbottnen ser ut där.
Göran Björks forskning handlar om att med mätningar av salthalt, temperatur och kemiska data kartlägga den storskaliga havscirkulationen i Arktis. Speciellt intresserad är han av utbytet av vatten mellan shelf och djuphav samt hur djuphavsryggarna påverkar cirkulationen.

”Nu börjar det hända intressanta saker med kemin. Syrekoncentrationen börjar bli låg nära botten, en tydlig signal på att det pågår nedbrytning av organiskt material. Detta innebär också att koldioxidkoncentrationen blir hög.” Leif Anderson, 28 juli 2014

Under sommaren när växtplanktonen blommar är havet i normala fall undermättat på koldioxid. Forskning visar att orsaken till att havet nu istället är övermättat på koldioxid antagligen är tillförseln av organiskt material från land som tidigare var bundet i permafrosten. När permafrosten tinar tillförs materialet flodvatten och hav, där det bryts ner av mikroorganismer och förstärker växthuseffekten.
– Detta observerade vi under en expedition till samma hav år 2008, men i områden närmare land än vad vi var nu, säger Leif Anderson. Kusterosion får konsekvenser för de boende i områdena där, men det ökande läckaget av koldioxid berör även oss då det kopplar till det globala klimatsystemet.

”Nu handlar det om att skriva rapport om resan, samla ihop alla data och kvalitetsgranska dem. Sedan börjar det roliga utvärderingsarbetet när vi skall tolka data och dra slutsatser om hur denna del av Arktiska oceanen fungerar i det klimatsystem som vi alla är så beroende av.” Leif Anderson, 29 september 2014, resebrev 15

När Oden anlände Tromsös hamn i början av oktober var det med provmaterial som kommer att analyseras i flera år framöver, inte bara utav av SWERUS-deltagarna själva utan av kommande polarforskare.

– Det här gått väldigt mycket enligt planerna. Vi har inte fått gjort allt vi ville göra, men vi har även fått gjort annat än det vi hade planerat att göra, säger Leif Anderson.

Leif Andersson har gjort sin sista polarexpedition. Göran Björk är mer svävande på den punkten.
– De senaste gångerna har jag sagt ”aldrig mer” efter varje expedition, men vi får väl se, säger han och småler.

 

SWERUS C-3

Expedition med isbrytaren Oden, från Tromsö via Norra ishavet till Alaska och tillbaka under juli-oktober 2014. 74 forskare deltog. Målen var att undersöka kopplingar mellan klimat, kryosfär (frusna delar som is, snö och permafrost), omvandling av kol och flöde av växthushusgaser till atmosfären.

Läs mer om SWERUS-C3 och alla resebrev på: science.gu.se/expedition/arktis

Lämna kommentar

E-postadressen publiceras inte.

*