Han återtar historiskt hantverk

Doktoranden Joakim Seiler vill utveckla yrkesrollen för trädgårdsmästare. Han vill bland annat göra det genom att blicka flera hundra år tillbaka i tiden.

För en trädgårdsmästare spelar vädret stor roll.
– Fint väder med uppehåll gör att arbetet går mycket fortare och resultatet blir bättre, säger Joakim Seiler. Just nu försöker vi att skapa så goda förutsättningar som möjligt för nästa säsong och förbereda för våren.

Det är förmiddag och i kaféet på Gunnebo slott och trädgårdar håller lunchen på att förberedas. Från köket hörs spridda tillrop. I sina historiskt inspirerade trädgårdsmästarkläder smälter Joakim Seiler bra in i den gamla miljön i kafébyggnaden.

Han har varit chefsträdgårdsmästare på Gunnebo slott och trädgårdar i elva år. Sedan den här hösten är han även samverkansdoktorand vid institutionen för kulturvård, och just frågan om hur en historisk helhetsupplevelse förmedlas är det som hans forskning rör sig kring.

Forskning kring trädgårdar kan delas upp tre delområden: trädgårdsarkitekturen, växterna och hantverket. Det är den tredje delen, det immateriella, som Joakim Seiler forskar om. De övriga områdena har det forskats mycket kring, men trädgårdshantverket – den gröna kulturmiljövården – är ett relativt nytt område.  Joakim Seiler tycker att det ska bli väldigt spännande att ge sig in i det. Han jämför med hur synen är inom det mer etablerade området byggnadsvård.
– Där kan frågor som val av kulörer eller om det är naturliga spröt i penslar vara stora. Ingen tänker material och metoder på det sättet inom grön kulturmiljövård. Det är en av mina frågor: Vad gör metodvalet med produkten i det gröna kulturarvet?

Han tar gräsmattor som ett exempel. Gunnebo slott uppfördes på 1700-talet, och den första gräsklipparen uppfanns på 1830-talet. Genom att rekonstruera historiska metodval går det att lära sig hur en historisk gräsmatta kan ha sett ut.
–Vi kan levandegöra och förvalta det, och på så sätt stärka den historiska upplevelsen. Det är svårt och det tar förstås längre tid att göra, men det tillför väldigt mycket.

Möjligheten att bli doktorand kom via ett projekt som Hantverkslaboratoriet vid Göteborgs Universitet startade tillsammans med landets länsstyrelser och Gunnebo Slott. Innan Joakim Seiler blev samverkansdoktorand så gjordes en utförlig utvärdering och validering av hans bakgrund och kunskaper inom hantverket.
– Vi är nyfikna på varandra: hur kan akademin ta emot hantverkare, och hur kan hantverkare bli en del av det akademiska? För oss inom ett sådant här hantverksyrke är det viktigt att vi utvecklar rollen och inte travar på i samma spår.

Yrket trädgårdsmästare har förändrats under århundradena. Innan 1900-talets början var det ett yrke med hög status där trädgårdsmästarna hade ett brett kompetensområde. I dag är yrket uppdelat i olika kategorier. Joakim Seiler hoppas att med ökad kunskap om historien även kunna omdefiniera identiteten av yrket.
– Den gröna kulturmiljövården är alldeles nyfödd, i synnerhet kring trädgårdar, och för att vi ska kunna förvalta vårt kulturarv på rätt sätt krävs historiska metoder och kunskap.

Joakim Seiler

 

Om samverkansdoktorand

Med samverkansdoktorand avses en doktorand med arbetsgivare inom annat lärosäte, annan organisation eller företag alternativt annan kommunal eller statlig verksamhet. Dessa doktorander bedriver oftast studierna på deltid inom ramen för sin anställning hos arbetsgivaren.