Läckö slott renoveras med hjälp av kulturvårdsforskning

Slottet imponerar redan på avstånd. Majestätiskt i vitt tornar det upp sig mot den blå himlen. Att fasadens behöver rustas upp syns inte på håll, det är svårt att ana att det just nu pågår en varsam renovering med hjälp av kulturvårdsforskning och en uppdragsutbildning från Göteborgs universitet.
– Det här har varit bland det mest utmanande och roligaste jag gjort, säger Jonny Eriksson, projektledare för utbildningen och universitetslektor vid institutionen för kulturvård.

han möter upp vid slottsparkeringen och tar oss med ett par hundra meter bort till arbetsplatsen där högar av gråa stenblock ligger staplade intill en arbetsbod. Men synfältet domineras av den stora tegelugnen. I den förvandlas Kinnekulles gråa kalksten och blir så småningom puts på Läckö slottsfasad.

Läckös slottsfasad renoverades senast på sjuttiotalet. Idag börjar fasaden bli grå och putsen drar in fukt. För en kulturvårdande renovering behövdes en entreprenör med kunskap om äldre tiders puts – någon sådan fanns inte. Därför vände sig slottsarkitekten Allan Ahlman till Jonny Eriksson vid Göteborgs universitet och bad honom hålla i en uppdragsutbildning.

– Institutionen för kulturvård har ju varit involverad i forskning på Läckö om bruk och gamla hantverksmetoder sedan drygt 20 år tillbaka. Först med forskaren Eva Malinowski, själv har jag har varit med sedan 2005, säger Jonny Eriksson, som har en bakgrund som murare.

Förra året publicerades hans avhandling Kalkbruk – krympsprickor och historisk utveckling av material, metoder och förhållningsätt.

ett av sveriges största putsföretag, Puts & Tegel, fick renoveringsuppdraget i en offentlig upphandling. Tre av företagets murare har deltagit i utbildningen. Grundtanken har varit att bruk, som tillverkas med gammal hantverkskunskap, ska kunna anpassas till moderna produktionsförutsättningar.

– Vi började utbildningen med att åka till Kinnekulle och välja passande kalk-sten, krossa den och sortera i olika fraktioner, sedan packade vi och eldade ugnen, säger Jonny Eriksson.

det knirkar oroväckande när vi kliver upp på en ranglig stege för att komma i höjd med tegelugnens tak. Jonny lättar lite på taket av plåt, som skyddar och förhindrar att fukt kommer in om det regnar. Därunder syns ett sex kubikmeter stort utrymme där kalksten packas och bränns.
– Inget är murat i den här ugnen. Allt tegel är staplat, så ugnen kan plockas ner och sättas upp någon annanstans.

Tegelugnen som används vid renoveringen

Bränntemperaturen i ugnen är närmare tusen grader. Allt tegel i ugnen är staplat så ugnen kan plockas ner och sättas upp någon annanstans.

Det är här Kinnekulles grå kalksten förändrar färg till gyllengult. Det är viktigt att bränntemperaturen är mellan 930 och 960 grader. Efteråt packas den brända kalkstenen i väl förseglade tunnor för att i nästa skede släckas med vatten. Genom en kemisk reaktion bildas då en massa, ett bindemedel som ska blandas med sand för att bli bruk, som sedan ska användas för att putsa slottets väggar med.

Metod och material har murarna, under ledning av Jonny, fått testa på en 25 kvadratmeters provyta.
– Provytan har fungerat som en palett, där vi kunnat undersöka hur bruket ska vara sammansatt. Vi har undersökt hur bruket fungerar ihop med maskinerna, hur det vidhäftar på sugande och icke-sugande underlag och många andra parametrar.

det är en mild, klar dag och helt stilla. Det doftar jord och höst. Knastret från gruset under skorna hörs tydligt när Jonny guidar oss runt i området. Han berättar att den första bränningen i november förra året bjöd på vissa överraskningar.

– Då fick vi möta de utmaningar verkligheten kan bjuda. Vi fick se vad som fungerade så som vi trodde, och vad vi behövde ändra på.

Uppdragsutbildningen har innehållit metodutveckling, något som Jonny fortsätter med under uppföljningen av renoveringen.
– Om man arbetar som vi gör, så kommer forskningsfrågorna upp i själva arbetsprocessen. Det finns inget annat sätt att utveckla dem.

Vi lämnar arbetsplatsen och vandrar långsamt upp mot slottet. Lövskogen på Kållandsö sprakar av färgrikedom denna höstdag – varmgult, knallorange med stänk av rött. Mitt i all färgprakt står det sagoliknande slottet.  Vänern briljerar i intensivt blått runtom. Slottet är ursprungligen uppfört som en biskopsborg år 1298; det nuvarande utseende är från 1650-talet.

väl framme vid entrén märks en byggnadsställning. Ställningen täcker den del av fasaden där slottskyrkan finns. Här syns det att det milt gräddfärgade bruk som Jonny och murarna från Puts & Tegel framställt är lite mindre vitt än putsen på övriga slottet.
– Vårt bruk ligger väldigt nära den ursprungliga putsen från 1600-talet. På 60- och sedan 70-talet renoverades det med titanvitt, cement och glimmer, och så har ju slottet inte sett ut från början.

Många parter är inblandade i renoveringsprojektet – arkitekter, antikvarier, Riksantikvarieämbetet, Stiftelsen Läckö Slott och Statens fastighetsverk, som äger byggnaden. Det finns en strävan efter konsensus men ibland går åsikterna isär.
– Vi har till exempel haft en stor diskussion om fasadens färg. Jag gillar den milda ljusa grundfärgen i vår puts. Andra anser att vi ska måla med kalkfärg för att få det ljusare. Men frågan är inte helt avgjord än, säger Jonny Eriksson.

Läckö slott får ny fasad

vad? Läckö slott får ny puts liknande den ursprungliga från 1650-talet. Renoveringen är möjlig genom att kulturvårdsforskaren Jonny Eriksson undervisat murare vid putsföretaget Puts & Tegel i hur bruk framställs med gamla hantverksmässiga metoder.

när? Uppdragsutbildningen påbörjades i augusti 2019 och varade i drygt ett år. Nu har entreprenören Puts & Tegel, där anställda deltagit i utbildningen, påbörjat renoveringen av slottet. Jonny Eriksson följer upp och inspekterar arbetet.

varför? För att vårda historiska byggnader och vidarebefordra gamla hantverkskunskaper till moderna hantverkare. Puts och murbruk har en tusenårig historia i Sverige. Att kunna framställa puts på traditionellt sätt är viktigt för att inte förvanska utseendet på kulturbyggnader.

Jonny Eriksson

Är: Universitetslektor vid institutionen för kulturvård.

Aktuell: Varit projektledare för en uppdragsutbildning för murare.