Västlänken är en planerad järnväg i tunnel under centrala Göteborg som ska ge staden genomgående pendel- och regiontågtrafik.

Västlänken är en planerad järnväg i tunnel under centrala Göteborg som ska ge staden genomgående pendel- och regiontågtrafik.

Forskar för säker Västlänk

Många gamla byggnader bärs upp av träpålar som kanske funnits där i hundratals år. Charlotte Björdal ska på uppdrag av Trafikverket undersöka pålar från tio platser längs Västlänkens rutt. Hur dessa är angripna av svampar och bakterier kan ge en indikation på hur stabilt husen står.

Västlänken står inför att byggas i Göteborg och stora underjordiska områden kommer att friläggas. Då uppstår en möjlighet att forska om sådant som annars är svårt att studera. Till exempel de träpålar som staden är byggd på.

– Vi har fått tillgång till Västlänkens område för att följa vad som händer med grundpålarna av trä under gamla hus. Det är ett allmänt problem i gamla städer när man ska bygga nytt, särskilt om man frilägger ett stort område och gräver en stor grop – vad händer då? säger Charlotte Björdal som är professor vid institutionen för marina vetenskaper.

"Om Göteborg står på sådana fina pålar behöver ingen var orolig", säger professor Charlotte Björdal, om de pålar bakom Centralstationen som hon tog prover på i november.

“Om Göteborg står på sådana fina pålar behöver ingen var orolig”, säger professor Charlotte Björdal, om de pålar bakom Centralstationen som hon tog prover på i november.

Tillsammans med en doktorand ska hon undersöka hur grundpålar påverkas under ett byggeri av denna kaliber. En kritisk punkt är grundvattennivån. Pålar av trä ska vara vattentäckta och om de är det kan de klara sig i flera hundra år. Men under torrperioder kan överdelen av pålen torka ut och angripas av bakterier eller rötsvampar. Vid allvarliga angrepp tappar pålen sin styrka och huset kan sätta sig.

– Vi vill gärna veta hur fort den här processen går. Det vet vi inte så mycket om idag. Vi kanske överdriver vår oro och tror att det sker på en gång. Hur länge kan man tolerera en liten grundvattensänkning utan att det påverkar pålarna?

 

Inom projektet kommer tio platser med grundpålar att följas under flera år. Det inkluderar både villor och större byggnader där man kommit överens med ägarna. Många har hört av sig och vill gärna vara med, de oroar sig för sina villor nu när man bygger Västlänken.

Det är en inte helt enkel procedur att nå pålarna och därför sker ett tätt samarbete med Västlänkenprojektet. Om det inte går att komma åt utifrån måste man in i källaren, ta hål i betongen, hitta en påle och gräva en djup grop. Där kommer Charlotte Björdal att ta prover som studeras i mikroskåp för att se om pålen har angrepp, i så fall hur mycket och hur långt in i träet angreppet har gått.

– Då kan vi få en bild av den nedbrytning som pågått fram till idag och som alltså redan har skett.

På dessa platser ska även nya – fast små – träpålar grävas ner och forskarna kommer att följa vad som händer efter två, fyra, sex år och kanske ännu längre. De ska också mäta grundvattennivån genom rör i marken. Under byggtiden kommer Västlänkens entreprenörer att hålla uppe nivån genom infiltration av kranvatten som har annan syrehalt än grundvatten. Frågan är även om syrehalten spelar någon roll.

– Idag kan vi inte säga något om det, för vi vet inte. Det är ingen som har gått till botten med det. Det här är typiska tvärvetenskapliga frågeställningar: det handlar om såväl hydrogeologi, mark, vattentransport, syre, mikroorganismer, trästrukturer som om kulturarv.

Charlotte Björdal är konservator i botten, har doktorerat i virkeslära och älskar trä. Hon konstaterar att det tar tid att lära sig att bedöma träets nedbrytning när man tittar på det i mikroskop, det är inget som går att mäta på ett enkelt sätt.

– Man måste veta mycket om hur trä ser ut när det är friskt, när det är nedbrutet av svampar, när det är nedbrutet av bakterier och hur olika träslag påverkas.

I november fick hon möjlighet att ta prover på pålar som sticker upp bakom Centralstationen och som frilagts i samband med ett bygge. Det är ett stort område där det har gått en gammal järnväg och en bit ner i jorden blev ett helt pålsystem synligt.

– De flesta pålar var fantastiska, hur friska som helst. Om Göteborg står på sådana fina pålar behöver ingen var orolig.

Det finns mycket lera i Göteborg och det är bra för trä, leran suger upp vatten och håller det kvar. Därför är lera och pålar en perfekt blandning, lera kan hålla pålar starka i flera hundra år.

Hon poängterar att projektets resultat kommer att kunna appliceras även på annat trä, till exempel fornlämningar som finns begravda under staden. Om det går illa för pålarna går det illa även för dessa föremål, som oftast är mycket tunnare än bastanta pålar.

– Det här är forskning som många kommer att ha glädje av, inte bara i Sverige utan också ute i världen. Ingen har tidigare studerat pålar ur ett forskningsperspektiv där man tittar på hur de påverkas under ett stort bygge. Det är en massa saker som vi inte vet och som vi måste ta reda på. Kom tillbaka om fyra år så hoppas jag vi kan förklara hur det hänger ihop och hur vi kan göra saker bättre.