Otillräckligt skydd i lagen för offentlig konst

Det finns en lucka i lagen när det gäller bevarande av offentlig konst i byggnader. Värdefullt kulturarv riskerar därmed att falla i glömska eller försvinna. En ny avhandling från kulturvård vid Göteborgs universitet belyser problemet.

Sedan den så kallade enprocents-regeln infördes år 1937 har stora satsningar gjorts på byggnadsanknuten konst i offentlig miljö. Regeln, som egentligen är en rekommendation, innebär att en procent av byggnadskostnaden är avsatt för beställning av konst. I sin avhandling har kulturvårdaren Karin Hermerén analyserat beslutsprocesser som rör byggnadsanknuten konst, utifrån ett långsiktigt bevarandeperspektiv. Hon anser att det borde finnas möjligheter för ett offentligt och delat förvaltnings- och tillsynsansvar för de konstverk som har bekostats med allmänna medel, oavsett senare ägare.

– Dagens lagstiftning skulle kunna rymma möjligheter att bättre bevara, förvalta och skydda konstverken. Men förhållandet mellan kulturmiljölagens kvalifikationskrav och den mer generella plan- och bygglagen gör skyddsbestämmelserna svåranvända. Praxis kring skyddsföreskrifter kolliderar med de särskilda villkor som rör konstnärliga värden och upphovsrätt, säger Karin Hermerén.

Offentlig konst, Vrinnevi

Otillräckligt skydd i lagen för offentlig konst (gu.se)