Bild över Amazonas regnskog

Jordens artrikedom en förutsättning för människans överlevnad

Den biologiska mångfalden försvinner i allt snabbare takt, med oöverskådliga följder som pandemier, matbrist och ekosystem som bryter samman. För forskarna är saken solklar. Vi måste ändra vårt beteende. Och det måste gå fort.

Från rymden är vår planet ett magiskt blått klot som svävar i universum. Från flygperspektiv, tiotusen meter över havet, är utsikten en helt annan. Rutiga lapptäcken av odlingsytor i gröna och gula nyanser breder ut sig under vingarna. Ett landskap träder fram där vildmarken har trängts undan och monokulturer tagit över.

Tre fjärdedelar av jordens landyta är idag kraftigt påverkad av mänsklig aktivitet. Vår planet blir allt fattigare på arter, både djur och växter. En miljon av jordens åtta miljoner arter är hotade; 500 000 växter och djur och lika många insekter. Men utan artrikedom står människan sig slätt.
– Vi skulle inte kunna kolonisera månen eller Mars på egen hand utan att ta med många andra arter för att ha en chans att överleva. Den biologiska mångfalden föder oss, den skyddar oss och vi är ett med den, säger Allison Perrigo, forskare och föreståndare för Göteborgs centrum för globala biodiversitetsstudier, GGBC.

År 2004 inträffade en stor tsunami i Indiska oceanen. I Sri Lanka, intill ett marint skyddsområde, nådde jättevågen bara femtio meter inåt land eftersom korallreven var intakta och fungerade som skydd. Men intill det marina skyddsområdet, där reven var allvarligt skadade, nådde vågen så långt som 1500 meter upp på land.
– Kanske inser vi inte att vi behöver naturen förrän vi verkligen upplever det. Vi har idag inte ens namn på 85-90 procent av alla arter på jorden eller kunskap om vad dessa skulle kunna bidra med i form av till exempel mat och mediciner, säger Allison Perrigo.

”När du börjar röra i väven kan den falla sönder. Vi kanske inte ännu vet vad varje art har för betydelse för sin omgivning. Men försvinner arter kan hela ekosystem kollapsa,” säger biologen Christine Bacon.

Biologisk mångfald är viktigt på flera plan. Olika arter behövs för matförsörjning, energi- och råvarutillgång och läkemedel. Genetisk mångfald är därför nödvändig. Och intakta livsmiljöer, ekosystem, behövs för att arterna ska kunna leva vidare. Christine Bacon, biolog med fokus på genetik, jämför ett ekosystem med en komplicerad väv, där varje art har en roll att spela.
– När du börjar röra i väven kan den falla sönder. Vi kanske inte ännu vet vad varje art har för betydelse för sin omgivning. Men försvinner arter kan hela ekosystem kollapsa.

Att arter uppstår och försvinner är en naturlig del av evolutionen. Men artförlusten idag är minst 100 gånger högre än den naturliga, enligt forskningen. En orsak är att växter och djur trängs bort från sina naturliga livsmiljöer i takt med att mark odlas. Monokulturer tar över, bostäder och ny infrastruktur skapas. Därmed tvingas djuren närma sig civilisationen. Det innebär att kontakten mellan vilda djur och människor ökar och att risken för att smitta hoppar från djur till människa tilltar.
– Jag antar att det mest uppenbara sättet vi känner av detta idag är pandemin. Mer än 70 procent av nya sjukdomar som uppstår kommer för övrigt från djur som för över smitta till människor, säger Allison Perrigo.

Göteborgs centrum för globala biodiversitetsstudier, GGBC, är en del av Göteborgs universitet som länkar samman forskare, beslutsfattare och allmänhet kring biologisk mångfald och utökar och vidareutvecklar forskning om biodiversitet. GGBC har 16 partnerorganisationer runtom i västra Sverige, som alla arbetar med biologisk mångfald på olika sätt.

För att kartlägga biologisk mångfald studerar forskaren Christine Bacon DNA-sekvenser. Hon granskar arters motståndskraft och fördjupar sig i hur mänsklig påverkan inverkar på förlusten av arter. Hennes forskargrupp kartlägger och undersöker genetik och släktskap.
– Vi samlar in arter och sekvenserar DNA så att vi kan bevara arter idag och i framtiden, säger hon.

Studerar man ekosystemtjänster inser man tydligt att olika arter gör olika saker. Lars Gamfeldt, forskare vid institutionen för marina vetenskaper, har ägnat mycket forskningstid åt multifunktionalitet.
– Vissa arter är viktiga för matproduktion, andra är nödvändiga för pollinationer, somliga stabiliserar jorden och ser till att den inte utarmas på näringsämnen. Ju fler dimensioner vi tar hänsyn till ju viktigare inser vi att mångfalden är.

Enligt Lars Gamfeldt är det största framtida hotet kombinationen av klimatförändringar och förlusten av biologisk mångfald och det ökade trycket på att producera tillräcklig med mat för jordens snart åtta miljarder människor.
– Vi måste hitta bättre och hållbara mat-lösningar och inte, som idag, överfiska och låta monokulturer tränga ut andra arter, säger han.

Tack vare bland annat IPBES, en motsvarighet till FN:s klimatpanel, har vi en bild av varför den biologiska mångfalden minskar så snabbt. Anledningen är i första hand förändringar i markanvändningen. Naturpräglade områden försvinner i allt högre takt, idag är bara 20 procent av jordens yta förhållandevis opåverkad av mänsklig verksamhet.

Särskilt viktiga är de tropiska regnskogarna som täcker runt sju procent av jordens landyta och där över hälften av alla arter lever. I Amazonas skövlas regnskog i ökande takt för att lämna plats för odling av till exempel soja och palmolja. Vilda djur försvinner och i värsta fall kan regnskog övergå till savann. Skövlingen påverkar inte bara den lokala biologiska mångfalden utan kan påverka klimatet på hela kontinenten.
– Förlust av biologisk mångfald gäller inte bara på artnivå utan också på de andra nivåerna, genetisk mångfald och ekosystemdiversitet. Att förlora dem kan skada oss lika mycket, om inte mer, än att förlora enskilda arter, säger Allison Perrigo.

Men allt är inte nattsvart. Forskning och kunskapsspridning pågår. Marie Stenseke är professor i kulturgeografi vid Göteborgs universitet och en av två ordförande i IPBES expertpanel:
– Människans beteende är ju grundproblemet och då måste vi gemensamt samverka och hitta lösningar och sprida kunskap. Naturvetare bidrar med de biologiska aspekterna och samhällsvetare och humanister bidrar med kunskaper om människor och hur samhället fungerar, säger hon.

För många ekonomiskt svaga grupper är den biologiska mångfaldens bevarande en överlevnadsfråga.
– IPBES globala rapport lyfter fram att förlusten av biologisk mångfald i världen har lett till ökade globala orättvisor. Överexploatering har gett ökat välstånd åt redan rika, medan fattiga fått betala med sämre miljö. Detta handlar om rättvise- och fördelningsfrågor i bred bemärkelse. Ekonomiskt svaga drabbas mest- men har ingen röst i debatten, säger Marie Stenseke.

Artutrotning
Forskarna anser att vi är på väg in i vad som kallas den sjätte massutrotningen av arter. Den senaste massutrotningen skedde för 65 miljoner år sedan när dinosaurierna dog ut. Arter hotas av utrotning genom att bland annat vildmark odlas och djurarter försvinner genom rovjakt och handel med exotiska djur för bland annat traditionell medicin.

Forskare varnar även för ”tipping points” om den negativa utvecklingen med klimatförändringar och artbortfall inte bryts: regnskogen i Amazonas kan försvinna, Arktis is smälta, Atlantens havscirkulation kan sakta ner, skogar försvinna, korallrev dö ut, Grönlands islossning öka, permafrosten tina och islossning öka både i västra och östra Antarktis.

IPBES

IPBES står för Intergovernmental Science-Policy Platform on Biodiversity and Ecosystem Services. Grundades 2012 och är den biologiska mångfaldens motsvarighet till FN:s klimatpanel. Tar fram kunskapsrapporter (hittills presenterat åtta stycken) och viktiga verktyg och metoder för biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Naturvårdsverket är nationell kontaktpunkt för IPBES i Sverige.

IPBES mål är att stärka samspelet mellan forskning och förvaltning för att bevara och hållbart bruka natur, växter och djur. Plattformen är mellanstatlig och lyder inte under någon internationell konvention eller överenskommelse. 137 nationer är medlemmar i IPBES.

Tre röster om…

...den biologiska mångfalden som minskar i accelererande takt. Vilka hot finns? Vad kan myndigheter och organisationer göra för att vända den negativa utvecklingen?

ISAK ISAKSSON
Biolog och sakkunnig, vid Skogs- och Jordbruksavdelningen Naturskyddsföreningen

Vi har två stora hot. Det intensiva skogsbruket med kalhyggen och att det öppna landskapet med ängar och hagar växer igen. Antalet rödlistade arter har ökat gradvis under de senaste 20 åren och visar på en negativ trend.

För att kunna bromsa artförlusten måste en större del av världens natur skyddas, och våra naturresurser brukas hållbart. Politiken måste exempelvis säkerställa skydd för våra få kvarvarande gammelskogar, se till att fler våtmarker restaureras och skapa bättre förutsättningar för naturbetesmarker. Konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel i jordbruket behöver minska, och överfisket måste stoppas.

Naturskyddsföreningen har haft många framgångar. Vi har räddat havsörnen och pilgrimsfalken och en viktig fråga för oss just nu är skogen. I vår kampanj ”Tyst Skog” arbetar vi för att rädda de drygt 2 000 skogslevande arter som är upptagna på den nationella rödlistan. Våra sista artrika naturskogar måste få ett långsiktigt skydd.

STINA WESTSTRAND
Vetenskaplig intendent vid Göteborgs botaniska trädgård

Ett stort hot mot den biologiska mångfalden är oförmågan att se och ta ansvar för de bredare konsekvenserna av mänskliga aktiviteter. Idag finns det finns mycket kunskap, men vi behöver agera snabbare.

Vi behöver fortsätta att väcka engagemang och nyfikenhet för naturen. Med intresse och uppskattning kommer medvetenhet och förståelse. Det vi inte känner till kan vi inte bevara. En fråga som jag brukar använda för att uppmärksamma dessa tankar är: Hur många växter har du använt idag?

Botaniska trädgården utgör ett fönster till växtvärldens mångfald. Den är ett kunskapscentrum där allmänhet, skolelever och olika professioner kan mötas för att diskutera, fascineras och få upp ögonen för naturen. Trädgårdens växtsamling är en levande genbank och fungerar som en infrastruktur för forskning och bevarandearbete, både nationellt och internationellt.

CLAES SVEDLINDH
Chef för Naturavdelningen, Naturvårdsverket

Vårt nyttjande av mark och vatten sker inte i tillräcklig harmoni med biodiversiteten. Sämst utveckling sker i nuläget i odlingslandskapet där många, även tidigare vanliga, arter har en starkt negativ utveckling. Vi har en pågående klimatförändring som samtidigt ger tydliga avtryck. Efter den allvarliga torkan 2018 verkar till exempel två dagfjärilsarter ha utrotats från landet.

Naturvårdsverket samordnar flera satsningar som regeringen beslutat om. Just nu pågår sådana kring exempelvis vilda pollinatörer, våtmarker och bekämpning av invasiva främmande arter.

Vi arbetar också med ekonomisk ersättning till mark- och vattenägare för skydd av värdefull natur och vi ger bidrag till skötsel av skyddad natur samt vägledning och stöd till myndigheter och andra kring lagstiftning som rör biologisk mångfald. Även miljöövervakning och kunskapsuppbyggnad, forskningsutlysningar och internationellt samarbete ligger på vårt bord.

Foto: Anna Teiner, Göteborgs botaniska trädgård och Naturvårdsverket

Biodiversitets-forskare


ALLISON PERRIGO
Föreståndare för Göteborgs centrum för globala biodiversitetsstudier, GGBC

LARS GAMFELDT
Universitetslektor vid
institutionen för
marina vetenskaper.

CHRISTINE BACON
Universitetslektor vid
institutionen för biologi
och miljövetenskap.

MARIE STENSEKE
Professor i kulturgeografi
och en av två
ordförande i IPBES
expertpanel.