Kulturarvens makt i krig och fred

Våra kulturarv är en länk till det förflutna, men framför allt viktiga för framtiden. När de hotas riskerar inte bara traditioner och byggnader att gå förlorade, utan även människors trygghet och identitet.

Statyer, byggnader och hantverk. Men också språk, strukturer och traditioner. Våra kulturarv finns överallt omkring oss, i olika former. Och de bär med sig mer än bara vittnesbörd om vår historia.
– Kulturarv handlar om framtiden. Vi tar med oss det som är viktigt för oss från det förflutna in i samtiden. Något vi kan lära av, som påverkar våra liv och tankar, eller som helt enkelt bara är fint, säger Ola Wetterberg, professor vid Institutionen för kulturvård och föreståndare för centrum för kritiska kulturarvsstudier.

Vi har träffats för att prata om betydelsen av kulturarv, tillsammans med Eva Löfgren, universitetslektor vid Institutionen för kulturvård. Platsen är Landala kapell, en faluröd kyrkobyggnad från slutet av 1800-talet, idag omgiven av höghus och en trafikerad väg. En gång tillhörde kapellet Göteborgs domkyrkoförsamling, idag vistas fristående församlingar i lokalerna. En påminnelse om att kulturarv är något dynamiskt, där sammanhang och innebörd kan variera och förändras över tid.
– Kulturarv är inget som man kan förstå en gång för alla, eller som har samma betydelse för alla. Se bara på det här kapellet. För församlingarna är det en plats för gemenskap och religiös praktik, och en viktig symbol för verksamheten. För äldre som växte upp i Landala har kapellet kanske en annan betydelse, som ett minnesmärke eller en påminnelse om en annan tid, säger Eva Löfgren.

Båda ser förvaltningen av kulturarv som en förutsättning för att utveckla samhället.
– Det vi har omkring oss har tillkommit under lång tid, enorma resurser har lagts ner, och människor har byggt relationer till det. Om vi inte klarar att ta med oss det vi har skapat in i det nya, kan vi aldrig bygga en hållbar framtid, säger Ola Wetterberg.

Hur kulturarv kan få nya betydelser och användningsområden har båda granskat i sin forskning om Sveriges kyrkliga kulturarv. Svenska kyrkan har många välbevarade byggnader, men många av dem står tomma. Vissa församlingar har därför släppt in andra verksamheter i kyrkorummen, som förskolor, föreningar eller konstutställningar.
– Att balansera bevarande och förnyelse kan vara en utmaning, men hittills har vi sett mer konsensus än konflikt. De flesta anser att kyrkorna behöver fyllas med verksamhet för att leva och fortsätta vara betydelsefulla, säger Eva Löfgren.

Kulturarv tolkas och omtolkas ständigt. En minnesstaty som en gång restes för att hylla Karl XII, eller Sveriges unionsbildning med Norge, får andra betydelser när världen förändras. Ett annat exempel är statyerna som raserades i spåren av den antirasistiska Black Lives Matter-rörelsen.
– Vissa monument blir tydliga symboler, som idag står för något annat än när de först skapades, säger Ola Wetterberg, som påpekar att kulturarv kan användas både för positiva och negativa syften.

– De kan skapa identitet och hemhörighet, men också konflikter. Om kulturarv medvetet förstörs uppfattas det som ett angrepp mot demokratin och samhället.

Väggmålning i den palestiska staden Hebron, som bland annat kräver kvinnors rätt till utbildning, hälsa och val.

Att raserade kulturarv kan få stora konsekvenser är något som Feras Hammami, universitetslektor vid institutionen för kulturvård, har sett i sin forskning om kulturarvens roll i krig och fredsbyggande. Genom historien har många aktörer försökt manipulera och förstöra nationers eller folkgruppers kulturarv. Målet har oftast varit att stärka sin legitimitet, och samtidigt utplåna motståndarens sociala och kulturella sammanhang.
– Kulturarv ger oss styrka, representationer, självförtroende och en trygghet i gruppen. De är centrala för vår identitet, vår känsla av tillhörighet och vårt kollektiva minne. Därför blir de också ett mäktigt vapen i krig och våldsamma konflikter, säger han.

Exemplen är många. Under konflikten i det forna Jugoslavien mördades många bosniaker, eller slaviska muslimer, i något som senare definierades som en etnisk rensning. Samtidigt förstördes mängder med byggnader och offentliga institutioner som hade koppling till folkgruppen.

Att förstöra eller ta över kulturarv som äldre bebyggelse kan vara en strategi i våldsamma konflikter, eftersom byggnaderna vittnar om människors historiska existens i området. Bilden visar en del av gamla stan i Hebron på Västbanken.

Feras Hammami, som själv kommer från Palestina, har också forskat om förstörelsen av materiella representationer i det palestinska samhället. Han berättar om sin födelsestad Nablus, där israelisk militär i början av 2000-talet särskilt riktade in sig på att förstöra stadskärnans äldre bebyggelse.
– Den gamla staden vittnar om människors historiska existens i området, därför var den en viktig måltavla. Det handlar om makt och bosättarkolonialism: att försvaga människor genom att radera eller ta över deras kultur och koppla bort dem från sin historia, säger han.

Kriget i Ukraina är det senaste exemplet på vilken roll kulturarv kan spela i våldsamma konflikter. När ukrainska kulturarv förstörs för att ersättas med ryska, är det ett försök att få befolkningen att känna sig avskärmad från Ukraina och närmare Ryssland. Det omvända skedde även från ukrainsk sida efter Sovjetunionens fall, påpekar Hammami, då tusentals sovjetiska monument togs ner.
– Här blir det tydligt att kulturarv är en viktig identitetsfråga. Förstörelsen av det ukrainska kulturarvet visar att kriget i Ukraina inte begränsas av säkerhets- och ekonomiska frågor, säger han.

Att rasera materiella, men även immateriella kulturarv – genom att exempelvis förbjuda traditioner, språk eller till och med ett värdeladdat ord – är en form av psykologisk, moralisk och politisk krigsföring. Och den är effektiv.
– När den nationella och kulturella infrastrukturen attackeras blir människor rädda, och riskerar att tappa känslan av att existera som grupp eller nation. De sociala resurserna är en del av kulturarvet som hotas i krig: samhällsstrukturerna, kontakten med grannar och det som ger människor ett sammanhang, säger han.

Att skydda kulturarv är viktigt för möjlighet till fredsbyggande och försoning efter en våldsam konflikt.
– Det som vittnar om tiden före kriget behövs för att lära av det förflutna, och reflektera över det som hänt. Om allt rivs ner finns inga referenser längre. Därför spelar kulturarv även en stor roll i återbyggnadsprocesser, säger han.

Vad är kulturarv?

Kulturarv är alla materiella och immateriella uttryck för mänsklig påverkan, till exempel lämningar, föremål, miljöer, konstruktioner, verksamheter, strukturer eller traditioner. Ibland kan begreppet kulturarv användas för att belysa särskilda delar av samhällsutvecklingen, till exempel det biologiska kulturarvet, det industriella kulturarvet eller modernismens kulturarv.
Källa: Riksantikvarieämbetet

Så skyddas våra kulturarv

Kulturarv och kulturmiljöer skyddas av ett flertal olika regelverk, lagar och föreskrifter, bland annat Kulturmiljölagen (KML). Det finns också flera internationella konventioner som berör skydd av kulturarv, till exempel Unescos konvention om skydd för kulturföremål i händelse av väpnad konflikt. FN:s Säkerhetsresolution 2347/2017 är den första resolution att endast behandlar kulturarvsfrågor, med fokus på förstörelse och illegal handel av kulturföremål i krigs- och konfliktområden.
Källa: Riksantikvarieämbetet och unesco.se

Tre röster om...

…hur kulturarv hotas och kan skyddas, och balansen mellan kulturmiljövärden och andra värden i stadsutveckling


Luitgard Löw, museichef Västergötlands museum och ledamot i stiftelsen Kulturarv utan gränser

Det främsta hotet mot kulturarv är konflikter. I många länder har det rapporterats om plundringar, förstörelse av monument och avrättningar av kulturarbetare. Kulturarv blir måltavla i väpnade konflikter, angrips av religiösa rörelser eller förstörs i politiska revolutioner. En mångkulturell historia passar inte in, man vill sudda ut berättelser och symboler. Handel med stulna kulturföremål är en världsomfattande verksamhet.

Det andra stora hotet är klimatet. Skyddet av kulturarv är inte en prioriterad fråga i diskussioner om klimatförändringarna, trots att de kommer att påverka kulturmiljöer i hela världen, från lagskyddade byggnadsminnen och fornlämningar till kulturlandskap. Många kulturmiljöer riskerar att förstöras i samband med klimatanpassningsåtgärder, förändringar i näringsverksamhet och markanvändning kopplade till ett förändrat klimat.

 

Erika Hedhammar, utredare på Riksantikvarieämbetet

I våldsamma konflikter ser vi stölder och vandalisering, men även direkta skador av kulturarv i exempelvis bombningar. I utsatta länder finns också en långsiktig risk för eftersatt vård och underhåll. Den mellanstatliga organisationen ICCROM arbetar med att förebygga och hantera skador vid krig och katastrofer. Det här ser vi i Ukraina just nu, människor försöker slå in föremål eller använda sandsäckar för att skydda mot tryckvågor vid bombningar.

I Sverige har vi en förordning som reglerar myndigheternas skyldighet att undanföra kulturegendom i händelse av krig. Det finns genom 1954 års Haagkonvention en möjlighet att märka ut kulturegendom, något som har påbörjats på Gotland. Syftet är både att undvika att kulturarv förstörs, och att underlätta rättsliga åtgärder i efterhand.

 

Anna Reuter Metelius, projektledare och kulturmiljöspecialist vid Stadsbyggnadskontoret i Göteborg

Den pågående förtätningen i unikt snabb takt är ett stort hot mot kulturarv och kulturmiljöer. Det handlar om förvanskning, omdaning eller utradering av miljöer och byggnader. Samtidigt måste städer utvecklas och förtätas, och den gestaltade livsmiljön behöver vara funktionell, tillgänglig och möjliggöra livskvalitet för alla. Det kräver avvägningar, kunskap om kulturvärdenas innehåll, innebörd och uttryck, och ett tvärvetenskapligt arbetssätt där en mångfald av professioner samarbetar.

I mitt arbete med stadsutveckling i Hjällbo, ett av stadens så kallade utsatta områden, har jag tydligt sett kulturmiljöns betydelse för hållbar utveckling och sociala dimensioner. När vi ser och förvaltar värden i ett område, som favoritplatser, uppskattad arkitektur och parker, stärks människors välbefinnande och sociala och kulturella identitet. Då behövs lyhördhet inför olika gruppers berättelser och perspektiv.

Om forskarna

Ola Wetterberg

Professor i kulturvård och föreståndare för Centrum för kritiska kulturarvsstudier

Eva Löfgren

Universitetslektor vid Institutionen för kulturvård

Feras Hammami

Universitetslektor vid Institutionen för kulturvård